Havet
Det känns fint att havet alltid finns där, att det sträcker sig vilt och blått längst världen. Att det finns där och får en att känna sig hemma vart man än är i landet eller livet. Nordsjön, östersjön, hemma, borta. Havet har alltid kännts så stort, vackert och mystiskt, så oövervinneligt. Tänk att människohänder håller på att förgifta och förändra det. Det stora blå. Det är helt sjukt. Jag har slutat äta fisk iallafall, om det inte är egenfångad makrill.
Bild från Tjörn, förra gången vi var ute till havs.