Pärlor, ödet och dess begränsningar
Det finns en maktlöshet i när något oförutsägbart inträffar. Det kan vara en skada som blir bestående, någon i din närhet som plötsligt blir sjuk, en olycka, eller varför inte en pandemi. Jag ville fånga den känslan i ett material, känslan av att stå maktlös inför det oförutsägabara.
Jag skadade min hand för drygt två år sedan. Nu har jag nervryckningar i två fingar och ingen känsel i ett av dem. Det kan därför vara svårare med finmotoriken idag än vad det var förr. Något som skulle vara näst intill omöjligt nu är tillexempel att trä små glaspärlor på en tråd. För att fånga känslan av maktlöshet ville jag göra just detta. Det tog några timmar och en del koncentration men tillslut hade pärlbandet blivit 546 pärlor långt.
Under arbetet uppkom många tankar om makt. Intentionen hade alltså varit att fånga känslan av maktlöshet, men så blev inte riktigt. Känslan som uppstod under processen var mer lik den som uppstår under en långsam arbetsdag på ett enformigt jobb. Eller när du är tvungen att göra en syssla eller uppgift du inte riktigt har lust med. Det är kanske också en form av maktlöshet. Eller av tvång. När någon eller något tvingar oss till att göra något vi inte vill, då har ju något makt över oss. Och så är det ju alltid?
Min tanke är att kanske på något sätt använda pärlraden i ett broderi eller i en skulptur. Det hade varit spännande att fortsätta fundera kring makt som ett ofrånkommligt mönster, eller en struktur som ständigt omger oss...
