I helgen var mina föräldrar på besök. De ville hemsk gärna gå till Röda sten för att se lite utav GIBCA-utställningen de fått nys om. Så jag befann mig nu alltså på Röda sten en tredje gång, lite motvilligt ska jag erkänna. Men när vi kom in i salen så blev det genast roligare. Jag kom på att jag ju hade haft en guide på utställningen och läst en hel del om verken och därför kunde öva mig i någon form av museiepedagogik. Mina föräldrar uppskattade när jag berättade om de olika verken och jag kunde visa på sådant jag själv inte hade lagt märke till förstå gången jag var där. Denna tredje gång fastnade jag för videoverket som är det första som möter dig i utställningen. Konstnärens röst var hypnotiserande och jag funderade på att använda samma typ av berättande i mitt eget skapande. 

 

Bild från GIBCAs hemsida. På hemsidan står det följande om verket:

All That Perishes at the Edge of Land

2019
Video med ljud, 30 min 32 sek
Visas med tillstånd av konstnären  

I Hira Nabis film blandas dokumentär med magisk realism. Vi ser hur containerskeppet Ocean Master anländer till Pakistan. Fartyg från hela världen kommer till skeppsbrytargården Gadani för att skrotas. Arbetet är både farligt och lågavlönat. Medan skeppet plockas isär bit för bit reflekterar arbetarna kring de familjer och hembyar som de tvingats lämna. Deras liv vid den förorenade strandkanten är osäkert: ”Pengarna vi tjänar förhindrar oss från att dö, samtidigt räcker de inte att leva av.” I filmen får även skeppet en röst. Dialogen som uppstår mellan fartyget och de som plockar isär henne rymmer både drömmar, hopp, rädsla och död. Sedd ur ett göteborgskt perspektiv kan filmen också förstås som ett inverterat porträtt av Sveriges en gång viktigaste varvsstad. Hur förändras vår förståelse av historien när den berättas från andra sidan havet?